Krönika: Alla kan inte städa, åtminstone inte från början
”Att dra med en trasa, det är inte svårt - det tror jag nog att alla kan”, sa min tidigare chef medan hen demonstrativt låtsades torka i luften. I samma anda blev svaret ”overkill”, när jag tog initiativ till att införa mer utvecklade städmetoder. Hur många gånger har man inte hört ”jag har jobbat på det här sättet i alla år, det funkar och jag tänker inte ändra mig!”
Eller den gången när städmaterialet hos kunden var i så dåligt skick att det ledde till ett smärtsamt städpass och nära inpå diskbråck. Tanken på att kräva ergonomiskt städmaterial, eller rimliga tider hos kund, kom aldrig på tanken. Då kunde vi ju mista uppdragen!
Det smärtar mig när synen på städyrket är så låg. Inte skulle väl jag kalla mig psykolog, bara för att jag är en duktig lyssnare. Eller en färdig köksmästare, bara för att jag kan koka makaroner.
Under åren som gått har jag utbildat mig, vuxit och skaffat erfarenhet. Ju mer jag lärde mig, desto roligare, bättre och snabbare blev jag på mitt jobb. Det tog tid innan jag till slut accepterade att städyrket faktiskt var något jag ville hålla på med. Kanske för att det i samhället inte är så vanligt att just välja att arbeta med lokalvård? Idag har jag ett eget städföretag, där finns inga bromsklossar. Det finns ju massor i vår bransch att förbättra, skapa och introducera? Eller?
Jag minns mina sena kvällar där jag försökte hitta tillvägagångssätt för att själv påverka det dåliga i branschen till något bra. Det var svårt! Att hitta gedigen utbildning och hur man skulle göra för att utvecklas i sin roll som städare var banne mig inte lätt, eller självklart. Men till slut så insåg jag att SRY, där skulle jag sätta mitt sikte! Där fanns utbildningar som kunde ge kompetens på riktigt. I år blir jag yrkesbedömare, en kunskapsguide i rätt riktning inom städ. Jag får lära andra och validera.
Som tandläkare, psykolog, domare, journalist eller rörmokare krävs utbildning och intyg. Om du arbetar som snickare så ska du följa svensk standard. Så enkelt är det. Att starta upp en städfirma är däremot en aning för lätt, om du frågar mig. Du köper in lite billiga städprylar, kickar igång din firma, gör lite reklam, sen är du fit for fight. Inga större utgifter och ”alla kan väl städa?”. Men frågan är om den som startar firman faktiskt har koll på hur man renoverar linoleumgolv, vilka kemikalier som funkar till vad, hur man stoppar smitta eller hur man ska arbeta miljövänligt? För det krävs utbildning, erfarenhet och en vilja att förbättra branschens arbetsmetoder.
Det finns idag mängder av städutbildningar. Frågan är om det är bra eller dåligt med ett så stort utbud? Om man frågar mig så skulle jag säga att det sänker värdet på själva utbildningen och yrkesstoltheten. När vem som helst kan bygga en utbildning utifrån till exempel sin egen uppfattning så försvinner standarden och stoltheten för vad man bör eller måste kunna. Sedan finns det givetvis både ris och ros på denna marknad då många städutbildningar kan ha ett bra innehåll med duktiga lärare, men lika troligt kan det vara precis tvärtom. Frågan är hur man ska veta att städaren har rätt kunskaper när många utbildningar kan vara så olika?
Att utbilda sig och få ett yrkesbevis i SRY tyder på att man klarat vissa kunskapskrav. Det följs noga upp vad eleven kan och vilken nivå den ligger på. Om detta blir en självklarhet bland alla i branschen så blir det också lättare för kunden att veta vad som krävs i en upphandling. Det blir med tiden ett yrkeskrav som innebär att vi lyfter vår yrkesstatus. Och beviset blir något att imponeras av, att se upp till!
Många bagatelliserar och ifrågasätter fortfarande vårt yrke. Det sårar mig när detta händer. Därför måste vi fortsätta att utbilda oss och visa stolthet över vårt arbete för att förändra den synen. Vi måste öka förståelsen för att städyrket är komplext och kräver mycket träning, kunskap, tålamod, utbildning och vilja för att kunna utföras med professionalism.
För bara då tror jag att man till slut förstår att alla inte kan städa, åtminstone inte från början. Det är verkligen ett riktigt viktigt jobb som vi måste vårda väl!