23948sdkhjf

Oj, vad det dammar här!

Jenny Kenneberg debuterar som krönikör i tidningen Rent. Hon är specialiserad inom upphandling och avtalsfrågor och kommer igen i nummer 3 av tidningen.

Jenny Kenneberg

Gör: Advokat och partner på Hellström advokatbyrå

Inriktning: Specialiserad inom offentlig upphandling och avtalsfrågor

Utbildning: Juris kandidatexamen vid Stockholms universitet

Tidigare erfarenheter: Notarie och föredragande på Förvaltningsrätten i Stockholm, Advokat på AG Advokat och Bolagsjurist på Swedavia AB

En advokat, specialiserad inom offentlig upphandling, sitter vid skrivbordet på sitt kontor och skriver. Utanför den öppna dörren går en kollega och god vän förbi. Kollegan stannar till och gör en kort men ändå demonstrativ hostning för att visa hur dammigt det är på Advokatens kontor.

Advokaten skrattar för det påhittade dammet kommer sig inte av bristande städning, utan av Advokatens ”knastertorra” rättsområde. Advokaten kan kosta på sig att skratta eftersom hon dels vet att Kollegan kommer springande i full fart när en klient har en fråga om upphandling som behöver besvaras, dels själv bär ansvar för en och annan gliring genom åren.

Men skämt åsido, hur är det egentligen med Kollegans bild av offentlig upphandling – är det torrt och tråkigt?

På den frågan är mitt bestämda svar, föga överraskande, NEJ. Vi som arbetar dagligen med offentliga kontrakt är mycket väl medvetna om de särskilda utmaningar som det innebär och att det inte sällan är skarpa vinklar som ska hanteras med försiktighet. Medan det i ett privat kontraktsförhållande är fullt möjligt att omförhandla priserna om båda parter är överens, kan det i ett offentligt kontrakt vara helt förbjudet och vålla stora praktiska problem om det ändå sker. I privata kontrakt är det också möjligt att föra löpande dialoger i avtalsförhandlingar och justera viktiga kontraktsvillkor ända fram tills bläcket sätts på pappret. I offentliga kontrakt är det däremot inte tillåtet att göra ändringar av viktiga kontraktsvillkor i ett sent skede och det gäller oavsett hur den gemensamma partsviljan ser ut när kontraktet ska skrivas på.

Om väsentligare ändringar visar sig nödvändiga får man backa bandet och göra om det från början. En sådan ordning är en naturlig följd av de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna och därför nödvändig. Det ställer dock stora krav på de som arbetar med kontrakten vad gäller noggrannhet, förberedelser, tydlighet och långsiktiga strategier. Det finns inget som är torrt med den typen av utmaningar.

Det är också få saker som är så skoningslösa som offentlig upphandling. I ett anbud till en privat aktör kan du missa en underskrift och om din kund vill ha ditt anbud kommer de be dig komplettera med en underskrift eller, vilket kanske är troligare, nöja sig med att det slutliga kontraktet undertecknas. Om ett anbud i en offentlig upphandling inte är undertecknat i enlighet med kravet som den upphandlande myndigheten ställt upp ska det istället förkastas.

Det finns i regel ingen andra chans i en offentlig upphandling och antalet anbud som åkt i papperskorgen till följd av den ”mänskliga faktorn” är oräkneliga. Det är med hjärtat i halsgropen man gör den slutliga kontrollen av sitt anbud och lämnar in. För att inte tala om pulshöjningen när tilldelningsbeslutet plingar till i inboxen.

Hur har det gått? Var våra beskrivningar, referenser, priser eller CV:n tillräckligt bra? Kommer vi få det här jätteuppdraget eller har vi snubblat på mållinjen? Det finns inget som är torrt med den typen av spänning.

Som sagt, vi som arbetar med upphandlingar vet att det är ett område med både utmaningar och spänning. Ibland så det nästan känns för mycket men trots det tror jag att vi gillar det. Vi vet också att eventuella hostande kollegor gör så för att de inte vet bättre. Men vi kan låta dem leva i den tron.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.347