Krönika: Nya lönegolvet drabbar servicebranschens tillväxt och funktion som integrationsmotor
Som företagsledare inom servicebranschen är jag stolt över att vi bidrar till integration genom de arbetstillfällen vi skapar. Därför är jag också bestört över att regeringen planerar att införa ett nytt högre lönegolv för personer som kommer utanför EU och vill arbeta i Sverige. Det kommer att ha förödande effekt på individer som kämpat för att komma in på arbetsmarknaden, hota branschens kompetensförsörjning och hämma hela Sveriges tillväxt.
Redan förra hösten infördes ett lönekrav på 80 procent av medianlönen, i dag motsvarande 28 480 kronor,för arbetskraft som kommer utanför EU. Det uttalade syftet var att begränsa lågkvalificerad arbetskraftsinvandring och fortsätta attrahera högkvalificerad. Politiken tycks ha gett snabba resultat, då antalet beviljade arbetstillstånd sjönk med 40 procent första halvåret 2024 jämfört med samma period 2023. Utvecklingen är inte förvånande då lönekravet ligger långt över många kollektivavtalade löner. Exempelvis är den kollektivavtalade månadslönen för en städare utan tidigare erfarenhet knappt 27 000 kronor. Ändå planeras ett nytt högre lönegolv på hela 100 procent av den svenska medianlönen att införas nästa år, för personer som kommer utanför EU. Det motsvarar 35 600 kronor i månaden. Förslaget har legat ute på remiss under våren, och mötts av massiv kritik från såväl fackförbund som bransch- och arbetsgivarorganisationer.
För mig är det obegripligt att regeringen bedriver ett korståg mot lågutbildad arbetskraft.
De varnar för hämmad tillväxt, utnyttjande på arbetsmarknaden och stora problem med kompetensförsörjning. Som arbetsgivare inom servicebranschen stämmer jag in i kritiken. De flesta av våra drygt 4 200 medarbetare jobbar med att städa kontor, fabriker och sjukhus eller laga och servera mat till skolbarn, patienter och kontorsarbetare. Att två tredjedelar av alla anställda inom servicebranschen kommer från ett annat land än Sverige visar att yrkena för många är ett första viktigt steg in på arbetsmarknaden. Men lönegolvspolitiken sätter käppar i hjulen för sådana ambitioner. Bland Almegas 29 000 medlemmar som jobbar i servicebranschen tjänar 80 procent under dagens lönekrav och enbart 2,4 procent matchar det nya och högre lönegolvet.
För mig är det obegripligt att regeringen bedriver ett korståg mot lågutbildad arbetskraft. Förstår de inte att ett attraktivt samhälle kräver en mångfald av kompetenser, erfarenheter och yrkesutövande? Högutbildad arbetskraft är avgörande för innovation, forskning och teknologisk utveckling. Men arbetsplatserna de verkar på, och samhällena de lever i, är starkt beroende av tjänster som inte kräver högre utbildning. Sjunker kvaliteten på den stödjande sociala infrastrukturen, så sjunker livskvaliteten för alla. Och då söker sig även högutbildade till andra länder, vilket skadar Sveriges utveckling och konkurrenskraft. Jag hoppas att det nya lönekravet inte vinner laga kraft, utan stoppas av riksdagen. Allt annat vore förödande för servicebranschens möjligheter att agera integrationsmotor och behålla den kompetenta personal vi – och hela Sverige – är beroende av.
Analys och ställningstagande är skribentens.